- Project Runeberg -  Personhistorisk tidskrift / Sjunde årgången 1905 /
88

(1899-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tessiniana i Kungl. Preussiska husarkivet, af Fritz Arnheim

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

man ha sett med egna ögon grefve Tessins
allvarliga min samt arrangemangen i rummet,
där seansen hölls. Grefve Tessin satt i en stor
fåtölj, prinsen [Adolf Fredrik] till höger, jag
till vänster. De fyra kvinnliga anklagade sutto
på bänken som arma synderskor, och bakom dem stodo
tre exekutionsbetjänter: grefve Liewen, Sparre och
Taube. Fersen skref upp talet, som hölls af grefve
Tessin. Allt detta såg så tokroligt ut, att man
omöjligen kunde afhålla sig från att skratta. Det
finns några andra pjeser af samma slag kvar och jag
vill försöka att afskrifva dem så småningom för att
sända en af dem med hvarje post till min käraste
mamma».

Gamla änkedrottningen synes ha funnit mycken smak i
Tessins lilla pjes. Hjärtligt tackade hon dottern för
att denna gjort sig så mycket besvär samt till och med
lofvat att inom kort göra henne bekant med andra af
grefvens litterära alster. Lovisa Ulrika torde ha känt
sig litet generad, då hon fick mottaga detta bref. Hon
hade dock under de sista veckorna haft så ondt om
tid, att hon ej alls befattat sig med kopieringen!
Det gällde således för henne att återigen sätta sig
till skrifbordet, så framt hon ville stå vid sitt
löfte. Den 3 november informerade hon sin moder om att
hon höll på att kopiera en annan utaf grefve Tessins
litterära produkter, nämligen ett »narrdiplom (brevet
de la calotte) för fröken Sparre». »Jag vet icke»,
säger hon bl. annat, »om jag hinner därmed till dagens
post. I alla fall måste jag dock bönfalla, att min
käraste mamma icke förevisar det för någon. Ty sådant
skulle kunna förorsaka honom [Tessin] olägenheter,
enär där omnämnas såväl berlinare som personer från
detta land. Jag har bifogat noter, för att min kära
mamma skall få reda på vissa omständigheter, hvilka
annars mista hela sin charme».

Äfven denna lilla humoristiska bagatell synes ha
vunnit lifligt erkännande vid preussiska hofvet
[1].

Som bekant är, hafva Lovisa Ulrikas bref till Sophia
Dorothea gått ganska märkliga öden till mötes. De
öfverfördes nämligen efter moderns död till Sverige
och spriddes där senare åt olika


[1] Den 8 jan. 1745 afsände Lovisa Ulrika till Berlin
några af grefve Tessins pjeser på vers, i förhoppning
att modern skulle finna i dessa lika mycket behag
som i de tidigare insända badineries, hvilka ju hade
lyckats vinna moderns »approbation». -- Lovisa Ulrikas
samtliga här citerade bref till Sophia Dorothea
förvaras på Eriksbergs slott. Jag begagnar detta
tillfälle att till Öfverstekammarjunkaren Friherre
Carl Carlson Bonde uttala min vördsammaste tacksamhet
för att han ställt dessa bref till mitt förfogande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 15:29:28 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/pht/1905/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free