Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Balzar von Dalheims meritförteckning, af T. J. P.
- En förlorad sigillstamp, af K. K:son Leijonhufvud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Högst Sal. Kongl. Maij:t offta benådat mig med
recompangsering, som ändå war hiertelig öm, at kiänna
wähl en officerare, huru skall nu mitt förhållande
wara uthslächt wid fredztijden, då utj krigetz tijder
med heder uthrättat mine beställningar. Af en trogen
undersåthe vasal och Underdån:
Balz. von Dahlheim.
NB.
at eij månad, weka, dag eller datum nämbdt, händ
effter uti Turkiet, alla mina juornaler rijttningar
och alt mist, samt resten uti Tysklandt, hoos Hr
Baron och Corporalen af Drabandterna Ehrenschiöldt
med förlorat.
*
En förlorad sigillstamp.
Då i Personhistorisk tidskrift flera gånger förekommit
notiser — längre eller kortare — angående adliga
vapen, torde denna lilla ofullständiga uppsats,
rörande en sigillstamp, som högst antagligen
försvunnit, eller om hvilken, om den finnes kvar, det
skulle vara af intresse få erfara några upplysningar,
försvara sin plats.
År 1610 den 22 april blef sedermera riksrådet Abraham
Eriksson Leijonhufvud upphöjdt i friherrligt stånd,
och skulle enligt friherrebrefvet hans
friherrliga vapensköld utgöras af hans förra adliga vapen
i midtelfältet, som skulle omgifvas af fyra fält,
hvilka skulle innehålla: det första och fjärde en
på hvit botten på alla fyra benen gående björn i
naturlig färg; det andra och tredje fältet en hvit
oxe med en röd ros med två gröna blad i munnen på blå
botten. De båda hjälmarna skulle prydas af adliga
kronor med hjälmprydnader, utgörande för den ena
hjälmen ett lejonhufvud, omgifvet af två i blått och
gult fördelade buffelhorn, och för den andra hjälmen,
ett björnhufvud i naturlig färg, omgifvet af två i
svart och hvitt fördelade buffelhorn.
På den af honom använda sigillstampen — kanske han ägt
flera — hvars aftryck jag tagit närmare kännedom om,
förekomma de två björnarna, gående på bakbenen. Af
hvad anledning vapnet i sigillstampen fått annat
utseende än det i friherrebrefvet fastställda är
svårt att afgöra.
Han dog 1618 och begrofs i familjegrafkoret under
Lillkyrka kyrka i Örebro län. På hans mycket väl
bibehållna kopparkista, som vid reparation af
grafkoret sommaren 1900, togs i närmare skärskådande
af undertecknad, finnes vapnet med björnarna
målade, gående på alla fyra benen. Abraham Eriksson
Leijonhufvuds halfbroders son, landshöfdingen friherre
Abraham Leijonhufvud använde ofvannämnde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 15:11:54 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/pht/1905/0133.html
