- Project Runeberg -  Personhistorisk tidskrift / Sjunde årgången 1905 /
122

(1899-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Våra grafstenar, ett till förintelse dömdt personhistoriskt material, af Sune Ambrosiani

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hundraden äro likväl endast en del av hvad som finnes att skydda i olika
delar af denna Nordens kanske mest minnesrika stad. Ej blott
i de gamla ruinerna, utan ock på enskilda gårdar träffar man på
sådana, ofta äfven konst. och kulturhistoriskt märkliga grafstenar.
Nästan med vemod ser man nya blottas på de ställen, där gräfningar
pågå, ty hvarför skall man egentligen taga fram stenarna
från en plats, där de varit skyddade, då ett så dåligt öde väntar
dem inom en mansålder?

Å ålatser sådana som Linköping och Visby borde så fort
som möjligt uppföras för ändamålet afsedda, praktiskt inrättade
byggningar. I Visby skulle man kanske vilja tänka på att restaurera
någon af ruinerna till denna uppgift. Så har som bekant
flerestädes försökts, t. ex. i S. Bavoklostret i Gent med ett
lyckligt resultat. I detta klosters refektorium, som man gjort till
grafstensmuseum, fyllas de rättmåtiga krafven såväl på
konservering som på möjlighet att få beskåda och afbilda de
enskilda stenarna. Någon af ruinerna i Visby torde emellertid ej vara
lämplig att tagas i anspråk; dels äro de i allmänhet mycket för
små, dels lämna deras väggar så viktiga bidrag till studiet af en
ofta invecklad byggnadshistoria, att man ej skäligen bör sätta i
fråga deras öfvertäckande.

Hur man bör förfara med landsbygdens mångastenar kan
man ej ge ett allmänt recept för. Det beror på god kännedom om
lokala omständigheter, om det i vissa fall förmånligast att
söka skydda dem genom anordningar vid de enskilda kyrkorna
eller i andra fall på en gemensam plats för ett större område.

Detta är gifvetvis ett omfattande och tidsödande arbete.
Inann man kan hoppas att få gå mot detta mål, som är det enda
riktiga och effektiva, så måste ett preliminärarbete göras, som
icke blott är att betralta som ett led utan ock som en själfständig
uppgift med sitt eget betydande värde, nämligen att planmässigt
genomföra afbildandet och beskrifningen af grafmonumenten
landskap efter lanskap, kyrka efter kyrka. Detta är också ett
omfattande arbete, men med hjälp af nödiga arbetskrafter torde
det inom öfverskådlig tid kunna verkställas. Det måste blifva
det nödvändiga förarbetet, ty sedan man på detta sätt fått en
öfverskådlig kännedom om hvad som finnes i landet,
blir det egentligen först tänkbart att i detalj planera för
grafstenarnas effektiva konservering.

Skulle icke initiativet till ett dylikt arbete kunna tagas af en
förening, som gjort svensk personhistoria till sitt speciella syfte?

*




<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:11:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pht/1905/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free