Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adam Fredrik Netherwood, några anteckningar af Arthur Stille
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från ifrågavarande tid, hvilken förvaras i det franska
krigsministeriets arkiv, en lista, som dock ej synes
vara fullständig. Likaledes kan det nog vara riktigt,
såsom Anrep uppgifver, att Netherwood tjänat vid
det femte husarregementet, förrän han kom till det
sjunde; däremot är det, såsom af det följande synes,
med orätt som ättartaflorna låta honom redan år 1796
vara ryttmästare vid det förstnämnda regementet.
[1]
Uppgiften att Netherwood under det egyptiska
fälttåget varit en af general Bonapartes adjutanter
förefaller knappast riktig; han benämnes vid denna
tid »capitaine adjoint à l’état-major», hvilket icke
är precis det samma som adjutant. För Anreps uppgift,
att han 1800 varit sänd såsom parlamentär till det
turkiska högkvarteret i Egypten har jag ej kunnat
finna någon bekräftelse i de handlingar jag genomgått
i det franska krigsministeriets arkiv, men uppgiften
kan ju det oaktadt vara riktig.
I nyssnämnda arkiv stå emellertid åtskilliga säkra,
nya upplysningar om Netherwood att finna, och hvad
som här nedan skall meddelas är hämtadt ur officiella
handlingar, hörande till det franska krigsministeriets
arkiv, såväl till dess administrativa som till dess
historiska sektion. De följande anteckningarna göra
emellertid ej anspråk på att gifva en uttömmande
framställning af Netherwoods karriär i republikens
arméer, utan endast att meddela några fakta.
Under Bonapartes egyptiska fälttåg var Netherwood,
såsom nyss nämndes, »capitaine adjoint à
l’état-major». Han deltog i expeditionen till Syrien
1799 och utmärkte sig därunder genom en glänsande
tapperhet. Vid stormningen af Jaffa gick han med tio
grenadjärer i spetsen för anfallskolonnen; äfven vid
anfallen på Saint-Jean d’Acre var han en bland de
främste och blef sårad, under det att han med sabeln
i hand uppe i en bresch kämpade mot turkarne.
[2]
Det var således en välförtjänt belöning, att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
