Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholms öfverståthållare, af N. von Dardel. 21. Grefve Johan Kristoffer von Düring (med porträtt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Segern var sålunda vunnen, men nu inträffade det
märkliga fall, att flera af dem, hvilka i väsentlig
mån medverkat till densamma, i stället för att vidare
fortgå på den så framgångsrikt inslagna banan, inom
kort begynte skilja sig från sina triumferande
vänner, ja efter hand rent af öfvergå på sina
slagna motståndares sida. Orsakerna härtill voro nog
flera. Den hätska förföljelse, för hvilken hattarne
utsatt den störtade regimens främsta målsmän och
bland dem äfven den frejdade Arvid Horn, den man,
som af Düring själf en gång blifvit prisad som
grundläggaren af Sveriges frihet, hade pinsamt berört
flera af partiets ädlare representanter. Härtill
kom äfven, att den brist på statsmannaegenskaper
samt den alltmer öfverhandtagande böjelse för en
äfventyrlig och lättsinnig konjunkturpolitik, som
de nya maktinnehafvarne inom kort lade i dagen, när
det omsider gällde att i handling omsätta det stolta
programmet, måste hos de mera betänksamma inom partiet
framkalla starka farhågor för utgången af en blifvande
kamp mot den ryska öfvermakten, farhågor, som en snar
framtid skulle rikligen bekräfta. Bland de klarsynta
patrioter, som förutseende de många missräkningar
och motgångar, hvilka skulle blifva följden af den
för ögonblicket med så högröstadt bifall och så
glada förhoppningar hälsade handlingspolitiken,
nu öfvergingo att med all makt bekämpa den hotfullt
tillväxande krigiska rörelse, som de en gång själfva
så verksamt bidragit att framkalla, befann sig äfven
Düring.
Också se vid honom vid ständernas nästföljande möte
1740 i mössornas led. Ehuru hattpartiet alltjämt var
öfvermäktigt på riddarhuset, fick han dock behålla
sin plats i sekreta utskottet, ja han insattes
längre fram till och med i det vid denna riksdag
särskildt utsedda s. k. sekretissimum, som nu fick
sig ledningen af Sveriges hemligaste diplomatiska
ärenden uppdragen. Fåfänga voro emellertid alla hans
och hans vänners bemödanden att dämpa den krigiska
hänförelsen. Den grep i stället med oemotståndlig
makt alltmer omkring sig, och snart var det endast
fråga om huru och af hvilka det på förhand gifna
beslutet skulle fattas. Mot dem, som härvid förde
hemlighetsmakeriets talan, och på grund häraf ville
öfverlämna detta uppdrag åt sekreta utskottet eller
sekretissimum, uppträdde nu Düring, förfäktande den
mening, att det öppnaste förfaringssättet i detta
fall äfven vore det klokaste, och att ständerna borde
taga del i ett beslut af så stor betydelse. Hans
af landtmarskalken understödda mening vann
bifall. Ständerna uppdrogo emellertid afgörandet åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
