Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholms öfverståthållare, af N. von Dardel. 21. Grefve Johan Kristoffer von Düring (med porträtt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stort inflytande på så många af hans både vänners
och motståndares handlingssätt. Ej af själfvisk
maktlystnad, ty han lämnade vid hvarje öfvergång från
ett parti till ett annat en ställning minst lika aktad
och inflytelserik som den, han kunde göra anspråk
på att bland sina nya bundsförvanter förvärfva. Ej
heller af penningbegär, ty väl gick utländskt guld i
myckenhet genom hans händer till andras bestickande,
men för egen del tyckes han icke hafva mottagit något
däraf. Åtminstone vitsordas hans oegennytta af ryske
ministern v. Korff, som härvidlag väl kan betraktas
som en auktoritet. Att likväl denna oegennytta ej
alltid helt höll profvet, då det gällde att bevara
välfångna privilegier oförkränkta, hafva vi ofvan
sett. Af allt att döma torde emellertid Düring trots
vissa fel och svagheter varit högt skattad af sin
samtid både för heder och duglighet. Hans nit för
det allmänna, hans rättrådighet och plikttrohet,
hans frihets- och fosterlandskärlek hafva icke
blifvit bestridda, lika litet som hans mod och
militära talanger. Däremot tyckes han icke varit i
besittning af de egenskaper, som kräfdes för att
framgångsrikt kunna intaga en verklig
anförare- och ledaretällning i den våldsamma partikampen.
Hans hetta och ombytlighet, hans brist på själfbäherskning
och kallblodig omdömesförmåga, ja kanske äfven hans
ovanligt starkt utpräglade vördnad för lag och rätt
och därmed nära förbundna motvilja mot alla våldsamma
ingrepp i den bestående rättsordningen liksom ock mot
våldsamma åtgärder öfver hufvud bidrogo nog att göra
honom härtill föga lämplig. Men om han också på grund
häraf icke kommit att förvärfva samma ryktbarhet
som flera af sina medkämpar och motståndare, har
han i stället efter sig lämnat ett mera aktadt och
obefläckadt namn än åtskilliga af dessa.
Gift 1720 med Margareta Bonde, en syster till
den framstående mösschefen grefve Gustaf Bonde,
efterlämnade han två döttrar, af hvilka den äldsta
blef förmäld med en af hattpartiets ypperste,
riksrådet grefve Carl Scheffer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
