Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gjorde några ytterst närgångna frågor om mina
öfriga lefnadsvanor, oeli sade, på grund af den
ifver med b vilken jag bedyrade min oskuld,
ändt-ligen något högst förnuftigt:
»Gift sig,» sade han. »Gift sig! Det ar
det bästa herrn kan ta’ sig till!» Han visste
inte hur rätt han hade. Och jag lät honom
heller inte få veta det. Endast sade honom, att
jag också trodde giftas vara bra för mitt
bjärtlidande, hvilket jag väl finge dra’s med så länge
jag lefde, då det enligt hvad jag trodde vore
obotligt. (Tror inte du detsamma?) Och att
min innerligaste önskan vore den, att både
lidandet och lifvet med det lidandet, skulle bli långt.
Ty frisknade jag till från det, så kunde jag inte
lefva längre utan måste dö. Och det är inte
logiskt att dö, när ens hjärta är så beskafladt
som mitt. —
Han tog sig för pannan, skakade sitt visa
hufvud, fick betalt och gick. Jag återsåg honom
aldrig.
Men hans medicin tog jag in någon tid.
Och i följd af dennas och influensans förenade
ansträngningar, gestaltade sig inom kort min
in- och utvärtes skröplighet högst betänkligt.
Mitt falska öga var rödsprängdt och inflammeradt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
