Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
visserligen att jag har dig kär, men säkert vet
jag endast, att jag skulle äta upp dig, om du
vore här. Och om det är kärlek vet jag ej.) —
Älskar du mig alltså, Magda? — Du svarar
inte! — Du gråter!?
Gråt inte. Det liar du ingen rätt till. Dina
tårar äro mina största dyrbarheter och dem får
du inte förslösa i onödan. Du kan behöfva dem
bättre, när du vill gråta dig till en ny hatt,
någon gång i framtiden. Se så — kom och låt
mig kyssa bort dina tårar och anförtro dig att
det här grymma brefvet inte var så illa ment!
Jag är inte så blodtörstig, som jag gör mig!
Inte en af dina högadliga beundrare kommer jag
att mörda, du får behålla dem, hvar enda en.
Jag vet att du inte vill ha dem, och — för
resten så är jag inte någon adelshatare.
Tvärtom. Jag har gjort vida angenämare och
värdefullare bekantskaper bland ättlingarna af den
gamla bördsadeln, än bland de unga genisnobbar
och bohémer, hvilka själfva tilldelat sig det stolta
predikatet »själsaristokrater». Adel ’är alltid
själsadel i mina ögon. Men lika litet som ärfd
rang och klingande namn tillförsäkra en det
adels-brefvet, — likaså litet gör ett hänsynslöst
uppträdande det. Unga slynglar, livilka äro så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
