Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
P. S. Har du läst Shakespeares Othello?
Gör det annars. Mon, när du kommit öfver
den första uppskakningeu oeh aflevererat din
skyldiga gärd af beundran för autorns dramatiska
mästerskap, så förbise ej, att han i grund och
botten velat göra sig lustig öfver mänskligheten
i det stycket. Ty han var en lika stor skalk
som människokännare. Han visste mycket väl,
att i världens ögon alltid en svartsjuk äkta man
är ett odjur, så svart invändigt som en mohr
utvändigt, — ett vilddjur, i hvars bröst två själar
bo, — nämligen hans egen och den bofaktige
Jagos, som så väl förstår tyda hustruns minsta
handling som en akt af otrohet. Och därför att
Othello är så svart — därför framstår Desdemona
så oskuldsfullt ren — vore hon än aldrig så
skyldig.
Jag har sett mer än en Desdemona i
verkligheten, som förstått spela den rolen så väl, och
duperat sin Othello med glans, och fått rätt af
världen, fast alla människor hviskade om hennes
små snedsprång.
Öfver hufvud taget, glöm ej, att såväl
Desdemona som Othello äro roller, som skola spelas.
Och, att ofta just de lättfärdigaste aktriserna spela
Desdemona bäst och oskuldsfullast. Det är all-
«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
