Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dag hit till staden oeh fann på en gång Magda,
som jag sökt så många och långa år. Hon satt
där helt lugnt och stilla och väntade, som vore
det alldeles i sin ordning, att jag sökt henne
så länge och fann henne nu först, — men också
att jag genast bemäktigade mig henne. Och då
frågade jag henne, om det inte var på det viset,
och då svarade hon ’ja’, — och med det ordet
öppnade sig åter lifvet för mig — jag kunde
åter hoppas — och behöfde inte längre vara
ensam.* —
Nej, det duger inte, Magda, det talet kan
jag inte hålla, jag kommer att bli rörd oeh tå
tårar i ögonen och det hör inte till ceremoniellet.
För resten angår det inte någon människa, allt
det där, och jag tänker inte hålla något tal alls.
Att hålla tal är det dummaste som finnes, och
att göra det på en bröllopsmiddag, det
långtrådigaste af alla de långtrådiga påhitt, som
uppfunnits för att hindra två människobarn att bli ett.
Vet du hvad ett sådant skåltal dessutom
är, Magda? — Jo, förnedrande är detl Det är
en uppfinning af Belzebub för att göra människan
till maskin och automat, döda hennes ädlare
instinkter, reglera hennes poetiska funktioner
enligt mekaniska principer, och organisera dem så,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
