Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vi inte vara fattiga tillsammans, när vi ha en
rikedom af kärlek inom oss?! Får det då inte
finnas lyckliga människor här i världen?
Soffan som jag satt på står helt nära
stranden af en bred bäck. I mjuka böjningar slingrar
den fram mellan gräsmattorna, bort genom parken
till en gammal rococopaviljong, som står där
långt borta, är krönt af en kungakrona och har
luckor för alla fönstren. Där kan inte bäcken
komma vidare, ty bredvid paviljongen är en
damm, hvars luckor äro stängda och sluta så tätt.
Den bäcken är mitt lif. Och den krönta,
idylliskt belägna paviljongen, tills vidare mitt
mål. Ty i den sitter du och väntar att jag
skall befria dig, och drömmer, att bäcken
ändt-ligen skall bli en brusande ström, bryta sig väg
dit in, taga dig och bära dig på sina vågor långt
ut i vida världen. Ack, det är ju också min
dröm! Och mina vågor äro mäktiga nog att
bära dig. Men mina vågor sofva, de kunna ej
brusa, bundna i längtan som de nu äro. Vak
upp, Magda, stig i båten som ligger redo där
vid paviljongens trappa, — ett tag af din lilla
hand i dammluckan endast, och vi äro fria!
Förstår du inte hur evigt otillfredsställd längtan
döfvar allt lif och gör den starkaste lam. Stilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
