Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ket var mitt eget missnöjda ansikte,
om-ramadt af »solroshatten» som jag såg där, —
och himmelen ocli träden voro alla där också, —
en hel urskog af gamla träd emellan hvilkas
stammar jag tittade in for att finna vägen till
min förtrollade prinsessa. Men jag fann den
inte, och kände mig olycklig tills jag kom på
den tanken, att vattenytan där nere var dina
ögon. Ty dina ögon kunna återspegla min bild,
i dina ögon är min urskog i hvilken jag kan
gå vilse, — i dem återspeglar sig min himmel,
— ty de äro lugna, klara och outgrundligt djupa
som en skogssjö i skymundan, — och jag kan
sjunka — evigt sjunka ned i deras djup utan
att någonsin nå till bottnen.
Vi få lof att gifta oss snart, du, jag kan
inte vänta längre. Det får inte finnas några
hinder. Och om den gamle kejsaren skulle få
lof att stå upp ur sin graf och föra dig till
altaret, för att vi skall få hålla bröllop, så skall
han göra det. Det går för resten inte af för
hackor när du skall stå brud, utan får allt lof
att vara minst en kejsare till brudförare åt dig.
Skall jag gå och knacka på dörren till hans
graf, en natt, när spöktimmen slår, och fråga
om han vill vara så god och stiga upp och göra
sa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
