Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men Herren vredgades och sade: »Ni
hjärtlösa koketter, — för er skull och på det att ni
skulle komma till är han utan refben. Gå er
väg, sök eder män hvar I finnen några. Men
här ha ni ingenting att göra längre!» Och
han dref ut dem ur paradiset.
Då kom en liten grå fågel flygande och
kvittrade: »Herre, jag är visst liten ocli fattig.
Men jag älskar Adam, som ligger där. Han
är den ende i hela paradiset, som hör på när
jag sjunger, — den ende som förstår, hvarfor
jag sjunger och hvad som tvingar mig att göra
det. Jag har till och med sett honom gråta
af medkänsla vid mina toner. Käre Gud, jag
kan inte hålla ut att se honom ligga där utan
refben och lida och sucka så djupt, tag mina
— de äro visst små, — men det. är välment af
mig. Gärna gåfve jag mitt iif till och med,
till gengäld for de tårar han ljutit för min
skull.»
Då sade den gode Guden: »Jag behöfver ej
beröfva någon något, för att kunna skapa något.
Han har sina refben igen. Jag ville endast
pröfva honom litet, den slyngeln Adam, som
ligger där och låtsar som om han sofver for
att kunna spionera på mig. Han fick känna på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
