Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
driften att gifva sig, i vanrykte hos naivt folk
och unga flickor. Och endast de stackars gamla
mamsellerna, — själfva offren för deras falska
lifsåskådning — ge dem rätt. Jag hatar och afskyr
dessa i evigt målbrott lefvande män — för att
jag har medlidande med de gamla jungfrur, livilka
öfva den äkta kvinnliga dygden, tålamod, som
sig bör, och ej inse, att det är just bristen på
den manliga dygden: mod, som gör att
moral-predikanterna kunna behärska sig så väl.
Ni kvinnor ha så lätt för att öfva tälamod.
I veten så- visst, att vi ändå komma till eder,
och måste göra det och ej kunna annat, än lefva
i ständig feber efter att få ge oss åt eder. Och
då forst börjar febern hos er, och den febern
häller oss kvar hos er, liksom vår dref oss till
eder. Men förstå hvarandra kunna vi aldrig,
endast älska hvarandra. Och därför att vi se
lifvet från hvar sin synpunkt, tro vi oss vara så
skiljaktiga i våra Hfsyttringar och tala om »gifva»
och »taga», fastän det är precis samma sak.
Du är kvinna och jag mat. Du ser lifvet
med dina ögon oeh jag ined mina. Båda se vi
olika, men båda se vi riktigt. Hvad du kallar
»gifva», kallar jag taga, och hvad du kallar
»taga», kallar jag »gifva». Och båda ha vi rätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>