Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i drömmen så länge vintern ännu varar, på det
min sömn ej må blifva dödens ändlösa dvala.
Och låt det snart — snart bli vår!
Dröj ej länge med att uttala den trollformel
för hvilken dimmorna vika och jorden töar upp.
Befall ljuset att lysa också för mig, töm ut ditt
ymnighetshorn af skönhet, värme och lifvets
färger öfver mitt gråa hvardagslif, — gif mig
njutning och lidande, — glädje och sorg, —
gif mig lifvetl
Älska mig så, min fågel i skog, och jag
vill ha dig kärare än allt annat i världen. —
För dig ensam vill jag låta min jord smycka
sig, bära blommor och frukter och lummiga
lundar, att söka svalka och vederkvickelse, och
skydd när du är trött. I din hand lägger jag
mitt öde, — ur din mun ensam vill jag höra
lifvets sång, i dig vill jag evigt lefva, och i din
kärlek väntar mig lifvets vår. Gif mig den våren,
kom snart till mig och blif min; väck mig ur
min långa vintersömn, för att aldrig mer låta
mig somna in.
Jag älskar dig ända till vansinne, haf
förbannande, — kom! Lifvet är ju så kort, — ej
en minut att förlora!
Gör mig lefvande, — snart, — väck mig
s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
