Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rödt och förgylldt af solstrålarna, Och jag älskar
dig, ty du var en gång ett med mig, fastän du
glömt af huru du en gång som lätt dimma löste
dig från min yta och sväfvade allt längre och
längre bort. Och min längtan häfver mig som
en jättevåg emot höjden för att gripa molnet
och draga det till mig; — men det dyr — du
blef rädd, och rädslans vind drifver dig inemot
land, huru liafvet än skummar och fräser. Och
där gripes molnet af längtan efter bafvet, brister
sönder i tusen tårar, samlar sig på marken till
ström och brusar så säkert ut i hafvets famn
för att blifva ett med det igen. Ty dit måste
det, och intet i världen får lof att hindra det.
Eller behagar dig inte det heller?
Välj, käraste, hvilken form du vill, blott
du älskar mig och jag får älska dig och vi
två bli ett, så är det likgiltigt hur vi äro, —
eller hvilken gestalt vår kärlek ta’r. Den gör
oss i alla fall sist och slutligen till barn och
vårt lif till en enda brokig dröm.
Vet du hvar ditt bref med den barnadrömmeu
fann mig? — Långt inne i en annan dröm. Jag
låg ensam i en öde öken. Öfver mig var
himla-hvalfvet så högt och klart och beströdt med
mångtusende stjärnor. En het vind strök förbi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
