Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vi så, lösta från alla timliga känslor, sväfva
bort från det materiella hvardagslifvet!
Tiden sväller nt, minuterna bli till
evigbeter, världarna krympa samman, och allt rum
blir till oändlighet. En oändlighet fylld af
millioner ljuskällor 1 Och hvarje ljuskälla är en
lifskälla och hvaije lifskälla en sol, omkring
hvilken himlakropparna kretsa, som fjärilar kring
flammande eldslågor och lifnära sig af den
skinande etern!
Men lifvet på jorden är som stoft på
fjärilens vingar. Skogar och ängder, människor och
djur, hela den brokiga mångfalden af lif är stoft,
endast stoft, — förgängligt, men brokigt som
stoftet på fjärilens vingel Och jorden själf är
ingen död kropp utan en lefvande varelse.
Ty solen kysser henne, och hon suger in
sin lifskraft med solkyssen, af hvilken hela det
omgifvande jordelifvet är endast ett färgpräktigt
återsken.
Men jordens mun är en vulkan, i hvilken
det kokar och jäser, stönar och arbetar, så att
de smälta jordmassorna häfva sig i jättevågor
högt öfver dess rand, tills tiden är inne, fuktiga
dimmor skocka sig, utestänga solljuset och
utbreda natt öfver vulkanen. Den upphör att arbeta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
