Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de glödande massorna sjunta samman och
försvinna i djupet, dimmorna skingra sig, oeli en
evighet börjar.
Det var morgonen af en sådan evighet.
Öfver den slocknande vulkanens rand kröp
en grå, behornad manlig gestalt fram. När han
såg det brokiga lifvet rundt omkring sig, for
ett liderligt grin öfver hans läppar. Lystet
insöp han luften genom sin platta näsa, gjorde ett
par oanständigt lifslystna skutt med de ludna
bakbenen och försvann in i skogen.
Pan var i världen. I ett nu flyktade all
belåtenhet från det hittills så glada lifvet och
rofgirig njutningslystnad kom i stället. Den
hemlighetsfulle Pan smög i vida trollkretsar
omkring jorden och spred oro öfver alla land.
Sommarnattens mystiska stillhet stördes af hans
liderliga hån skratt, — skogarna gåfvo icke längre
trygghet och skydd, utan ångest och osäkerhet,
människor och djur smögo ängsliga omkring,
anföllo och tillintetgjorde h varan dra af pur rädsla,
och oskulden tänkte inga kyska tankar längre.
Endast konstnären var nöjd. Han ensam
förmår skapa en värld af hela den öfriga
världens otillfredsställda längtan. Och därför älskade
han den skogens ensamhet, som de andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
