Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som hon kom till. Ty hon var grå som han
själf och spred en sådan retande doft af jord,
att det vattnades honom i munnen. En sådan
lnst att få smeka de undersköna lemmarna kom
öfver honom, att han ej kunde stå still, utan
gjorde små underliga skutt med sina bockben
och bet sig i fingrarna för att ej skrika högt
af förtjusning. Och han kunde knappt afvakta,
att Psyche skulle bli färdig och hennes skapare
blåsa lif i henne. Ty lian ville röfva hort henne,
föra. henne med sig till något undangömdt ställe
i urskogen och där vinna hennes genkärlek.
Troget stod han på post vid konstnärens hus
eller strök i vida kretsar omkring det, —
darrande af längtan och passion.
En dag såg lian då Psyche komma
lifs-lefvande gående ute i skogen. Här nte i
solskenet, var hon tusen gånger skönare än där
inne. Mjällhvit lyste hennes hud mellan den
tunna klädnadens veck, gyllene lockar vallade
ner öfver hennes nacke, och hennes ögon, — å,
de ögonen! De elektriserade Pan så, att han
böljade en vild glädjedans omkring henne i sina
mest groteska krumsprång. Hon såg honom ej,
ty en människa kan ej se en Pan. Och hon
var människa, ej Psyche.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
