Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men hon tände af hans närvaro. En sådan
underlig oro fick makt med henne, — hon såg
sig om och suckade, — slog ned ögonen och
rodnade. Den liderlige besten gjorde, så att
säga, opassande rhytmer till den fagra melodi,
som i hennes person behagfullt skred fram emot
konstnärens hus. Hennes gång blef osäker, och
plötsligt, som skyndade hon sig undan en fara,
rusade hon in och slog igen dörren efter sig.
Ett glädjeskri af två röster, hvilka smälte
tillsammans till en, hördes därinifrån, och så blef
allt tyst.
Försiktigt smög Pan fram till dörrspringan
igen och kikade in. På postamentet därinne såg
han sin Psyche som förut, — densamma grå
lerbild han så länge älskat. Hans kärlek
flammade upp i ljusan låga när lian såg henne sitta
där i all sin glans, frisk och ny som hon utgått
ur skaparens hand, med händerna hvilande
öppna på de hoptryckta knäen, som for att
mottaga en gåfva, hufvudet lyssnande framsträckt
och läpparna halföppna, som hade de uttalat en
bön. Och han kunde ej behärska sig längre.
I ett nu var lian inne, satte sig bredvid henne
och slog armen om hennes lif. Hon rörde sig
ej, ty hon var ju endast en lerbild, — ej Psyche,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
