Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men hon log ej ändå, ty hon trodde honom
ej. Då gick han bort och började slå sönder
sina händers verk. Och för hvarje slag som
föll, gick som ett knifstyng genom hans hjärta
och försvann ett missmodets veck ur hennes
ansikte. Med tusen smärtsamma känslor köpte
han hennes leende åter. »Af jord äst du
kommen, till jord skall du åter varda», sade han
högt öfver hvad han skapat. Och inom några
minuter voro Pan och Psyche ett, — enade i
döden till en enda stor jordhög.
Men solen sken in och ljöt en fullhet af
glöd öfver jordhögen, så att den mjuknade, smälte
och blef plastisk. Och konstnären kunde ej stå
emot skaparelusten; hans älskade hjälpte honom,
och så knådade och formade de med Jif och
lust en ny Psyche, en helt liten barnslig Psyche,
hvilken väste under deras händer och blef stor,
men aldrig färdig. Ty alltjämt fann han någon
ny fnUkomlighet hos henne, att försköna sin
Psyche med, och alltjämt förälskade sig hon i
något nytt hos honom och ville återge det i
Psychen. Och så formade de och bildade sitt
barn, han efter hennes och hon efter hans beläte,
tills de blefvo gamla och grä, dogo bort, föllo
samman och blefvo till stoft, äfven de.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
