- Project Runeberg -  Ung-Hans' kärleksbref /
138

(1897) [MARC] Author: Adolf Paul
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Allt bl ef till stoft, osynligt lefvande stoft,
och hvarje stoftkorn var en Psyche, hvilken fri
från alla tryckande band sväfvade bort med en
solstråle, tillbaka till lifvets källa.

Och evighetens afton kom. Men när
morgonen randas och en ny evighet, en ny
blomningstid för jorden instundar, då födes en ny
Pan, hvilken smyger ut i jordelifvet, breder en
ännu väldigare oro och rörelse i dess virrvarr
och drifver det att blomma igen i konstnären,
hvilken ensam förmår skaffa Pan den sinneslust,
i hvilken han kan gå under.

Och evighet följer på evighet, som vågorna
på hafvets yta. Men lifvet på jorden är som
stoftet på fjärilens vinge. Och som fjärilar kring
flammande eldslågor, så kretsa himlakropparna
kring sina solar, ifrån evighet till evighet i det
oändliga.

*



Förstår du mig nu, älskade?

Hvaije man är i sin kärlek konstnär och
Pan på en gång. Och Pan, naturdriften, som
ej kan hålla sig i styr, förälskar sig hejdlöst till
och med i den döda bild af den älskade som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:12:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/phunghans/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free