Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och men bäst de behaga, piska allt onödigt
ord-s vam mel tillbaka in i de gamla dammiga
ordböckerna, låsa in dem i ett skåp högst uppe på
vinden, där ingen hittar1 dem, och kasta nyckeln
i hafsens djup. Så gå vi ut i det fria, och där
skall du få lära dig inse att kärleken ej är endast
ett tomt begrepp, utan naturens egen röst, — en
röst, som talar till oss utan ord och ton, mildt
och brutalt och utan all beräkning, emedan det
därvidlag ej finnes någon beräkning och ingen
vilja heller. Du ser tveksam ut — tänker du
du då ej som jag?! —
Godt, så tag då alla dina löften igen! Är
det endast de som binda oss vid hvarandra, så
äro vi så godt som skilda ändå. Jag ger dig
alltså fri, —jag ger dig äfven din ring igen —.
Och nu — hvarför ligger du åter i mina armar,
hvarför smyger du dig så tätt intill mig, —
hvarför söka dina läppar igen de mina?
Hvarför? Är du då inte fri? Har du kanske inte
fått igen alla de där fruktansvärda löftena och
ederna, och ringen som du gaf mig? —-
»Ja — men jag älskar dig, Hans,» hviskar
du och kysser mig. Och därför kysser jag dig
och du mig om och om igen och så ge vi alla
grubblerier på båten!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
