- Project Runeberg -  Ung-Hans' kärleksbref /
145

(1897) [MARC] Author: Adolf Paul
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ungdomsmusiken for henne I Och i vredesmod
■öfver den melodien bet hon ihop tänderna —
■och bet ut en tand.

Det var kärlekstanden — den, som hade
haft den högsta tonen i visan. Och när den var
borta, så föllo de öfriga också ut, den ena efter
den andra, och kvar blef endast en ögontand
som sköt ut som en bet ur munnen på henne
och hotade hela världen — och en
visdoms-tand, som hon ej mera kunde begagna sig af.
De tändernas toner dissonerade hemskt mot
hvarandra, men det var henne likgiltigt.
Disharmonierna blefvo hädanefter hennes musik. Och
hon beslöt att de också skulle blifva all världens.

Så snart två unga hjärtan funnit livarandra
■och vilja försmälta i söt harmoni, så är den
häxan framme och forsöker förhindra det. — Och
hon lyckas tyvärr, allt för ofta.

Hon smyger sig till den unga flickans mor,
förhäxar henne och förvrider systematiskt
moderskärleken hos henne till svärmoderlig sådan.

För det första har hon henne att glömma
af, att hon själf en gång i tiden varit ung. Och
när hon väl har henne så långt, är det lätt att
få henne att inte begripa, hvarför hennes barn
tänker och känner, som man känner i ungdomens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:12:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/phunghans/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free