Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon kommer aldrig att försumma ett
tillfälle att erinra sin blifvande svärson om, att hans
älskade är ett stycke möbel, eller så, utan egen
vilja — att han fått henne till skänks och att
hon kan »tagas igen» efter behag. Ty ’att hon
skänkt sig själf åt honom vore alldeles för
naturligt, och att hon älskar honom kommer aldrig
i fråga, nu mera. — Och, kan hon komma åt,
så tager hon den unge mannen i enrum, ser
honom i hvitögat, frågar helt upprörd om han
är »ren» — om han har varit trogen under
for-lofningstiden, och tror livad hon vill om den
saken, äfven om hon far till svar, att det ej
angår henne det allra ringaste. — Och när hon
så diifvit den stackars karlen ända därhän att
hvarenda öm tanke, som han vill ägna sin
käraste, i stället förirrar sig till alla dessa små
nålsting och blir bitter och gallig och bringar
honom ur humör, då är tidpunkten inne att
säga: »H varför ser du så sur ut? Du skulle
vara nöjd och glad och tacksam för allt hvad
jag gjort för dig. Men du älskar inte min dotter
längre. Stackars mitt barn!» Och så gläder hon
sig öfver att kärleken är slut och dotterns
uppfostran fulländad, då hon ju nu fått öfva sig
tillräckligt i att vara förlofvad och kan anses
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
