- Project Runeberg -  Ung-Hans' kärleksbref /
151

(1897) [MARC] Author: Adolf Paul
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vet alltså: att öfver mina tankar och känslor
förfogar jag ensam, och den, jag vill meddela
dem åt! Men ingen annan. Allt hvad jag
skrifver som fästman till min fästmö är endast
för henne och kan endast vara för henne. Detta
intima öfverförande af tankar och känslor —
tagandet och gifvandet af ens innersta, som knappt
kan sägas, knappt tänkas, endast antydas i en
bild, i en ton, och det till och med svagt och
obestäm dt — det kan ingen tredje, hvem det
vara må, taga del af. Och hon får det ej. Det
vore otukt, rent af.

Jag kan ej ha två kvinnor till fru, och vill
det ej. Endast dig vill jag hafva, och hon får
ej snylta af, hvad jag ger åt dig ensam.

Låter du henne nu inverka på dig, så är
allt slut oss emellan, innan du vet ordet af.
En vacker dag när du slår upp dina ögon,
kommer jag att vara en främmande människa för
dig. Och du, att förvåna dig öfver att ha kunnat
bry dig om mig. Det går fortare än du tror
att bli förgiftad af de gängse romanfrasema.
Ett tu tre är man slaf under bildningsjargonen,
kan ej tala eller tänka klart i de enklaste ting,
snokar efter en spännande roman i en vidbränd

lät

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:12:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/phunghans/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free