Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 1. Huru skall ett sannt Andens lif både erhållas och i själen bewaras?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
andliga utdö. Ja, besök honom en dag, då han någon längre
tid försummat ordet, så skall han finnas föga andlig. Behålla
sig hans tro och frid ändå, ordet förutan, så äro de icke
Andens werk. Korteligen: Det är endast genom Guds ord, som
Guds Ande blir boende och werkande uti menniskan — och
likwäl, märk, icke undfå alla, som läsa Guds ord, Ande och lif
deraf. Tusende bruka ordet, och der blir ändå ingen Ande uti
dem. Tusende skriftlärda och fariseer ibland oss bewisa detta.
Hwad fordras då? Det fordras att, jemte ordets bruk, betänka
just detta, att det ännu är i Guds hand, om wi skola få dess
kraft; fordras att umgås med ordet med det sinne, som denna
erinran borde werka — ja, med den ödmjukhet, fruktan,
hörsamhet och tro, som passa sig inför den helige Gudens ansigte, när
han talar. Märk derföre: Det är i Guds hand och fria behag,
om han will gifwa dig någon Andens delaktighet. Wi äro icke
ens beqwäma något tänka, såsom af oss sjelfwa — mycket
mindre att tro, att waka, att wärdigt wandra, att bewara ett rätt
förstånd af sanningen, samt dess kraft på hierta och samwete; nej,
det är allt förgäfwes, om icke den helige Ande werkar det —
allt förgäfwes "utan den helige Andes delaktighet".
3. Att besinna och iakttaga sådant, wore högst nödigt för
hwarje kristen, äfwen om wi lefde i allsköns frid och rolighet,
på det wi icke måtte med all wår kunskap och ordets öfning
finnas inwärtes döda; men mycket mer är detta då nödigt, när wi
twärtom lefwa midt i der farligaste fiendeland, i ett beständigt
krig. Wi weta, att den gamle ormen, som kallas djefwul och
satan och har bedragit tusende af wåra bröder, hafwer alltid ondt
i sinnet; han hafwer swurit oss döden, och han tänker utföra
det; han går derföre utan hwila omkring såsom ett rytande lejon
och söker, hwem han uppsluka må. Hwart år bär också alltid
några bedröfliga märken efter honom: här har han illa rifwit
ett får, der jagat eller lockat ett annat in på willostigar, och
ännu ett annat har han helt uppslukat; här har en wäckt själ
somnat igen och återgått till werlden, der har en kristen blifwit
säker och förmäten, så att han ingen förmaning annammar; en
annan har gjort ett djupt syndafall och blifwit der liggande; en
tredje, i falska läror snärjd, har blifwit en willoande o. s. w.,
och dessa woro ock en gång rättsinniga och saliga - och tänkte
wisst så förblifwa. Men märk här, hwad djefwulen menar med
oss! Märk här, att det icke är så tryggt och utan all fara på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
