- Project Runeberg -  Pietisten / Sjette Årgången. 1847 (EFS nyutgåva 1877) /
7

(1847-1851) Author: Carl Olof Rosenius, George Scott, P. P. Waldenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 2. Allt i alla Kristus.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

allmännaste nöden och klagan är: synden - synden, som alltid
widlåder oss,
orenar och betungar wåra samweten och gör, att
wi icke kunna med förtröstan se upp till Gud.

6. Nu är det ganska säkert, att hwar och en, som detta
läser, redan länge wetat, att det war just för denna nöd, som
Kristus kom i werlden och offrade sitt blod, samt att han är wår
enda rättfärdighet för Gud; men likwäl är wisst ingen så
upplyst och troende, att, när sjelfwa saken infinner slg, synd och
samwetsanklagelser, han icke ändå genast råkar i mörker, förwirring
och willfarelse, och befinner sig alldeles så, som wore då ingen
Kristus till, eller likasom han då tjente till intet. Menniskans
falska, mörka och egenrättfärdiga hjerta är så sinnadt, att hon
gerna wille wara inför Gud en sådan syndare, som wäl med
munnen sade: Jag är en syndare, en stor syndare; men i
hjertat icke wisste med sig någon werklig synd, dålighet eller
swaghet, utan wore i werkligheten alldeles ren, frisk och
helbregda och ingen läkare behöfde. Likaledes wille man wara en
sådan kristen, som skulle lära och bekänna: Kristus är syndares
Frälsare och wår enda rättfärdighet för Gud, men detta
gäller endast då, när man sielf är ren, from och rättfärdig.
Derföre, så snart hon warseblifwer werklig synd hos sig, förwånas
hon, såsom öfwer något alldeles oförmodadt, och faller uti sådan
nöd och förlägenhet, som om ingen Kristus eller någon
rättfärdighet i honom nu gällde. Då heter det: Ack, jag är ju en
ogudaktig, det goda, som jag bort göra, har jag försummat; och
det onda, som jag bort fly för, har jag gjort. Jag har ock
wetat, hwad rätt och orätt är och således syndat emot bättre
wetande; och öfwer allt detta är jag derjemte i hjertat hård, säker
och känslolös - jag är ju alldeles ogudaktig. Huru kan jag då
tro nåd och barnaskap hos Gud? Nej, det är förbi o. s. w. - Nu,
kära själ, det är ganska förskräckligt, att du så syndat, som du säger,
och bättre hade det warit, att du med beständigt wakande och bön
hållit dig i gudsfruktan och aldrig så syndat, äfwen wore du nu
wärd, att Gud wore wred på dig och aldrig mer hölle dig för
sitt barn, utan fördömde dig; men nu skall detta likwäl icke ske,
så wida du icke sjelf motwilligt bortstöter Guds nåd. Det finnes
nemligen en man, som heter Jesus Kristus, Guds och jungfru
Marias Son, hwilken just kommit till jorden endast för att i
sådan nöd hielpa de arma syndare, hwilka med allt wetande och
alla goda föresatser icke kunde hjelpa sig sjelfwa. Han har



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:17:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pietisten/1847efs/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free