Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 2. Allt i alla Kristus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och sålunda är öppnadt för den dyra gåfwans emottagande.
Emellertid är trons werk redan der börjadt, hwareft man
sålunda önskar sig kunna tro; ty då har själen redan sin enda
arma förhoppning i Kristus, efter hon icke widare will försöka
något annat till sin rättfärdighet; och som det icke är i sjelfwa
tron, allraminst i dess fulla förwissning och klarhet, som lif och
salighet ligger, utan i Kristus, hwilken tron omfattar, så
räknar Gud oss redan denna swaga tro till rättfärdighet; såsom
man ser af alla exempel på dem, som kommo till Jesus blott
med en suckande och ropande tro, men fingo det wittnesbördet:
Din tro hafwer frälst dig; gå med frid. Härom säger ock
Luther: "Nu måste likwäl en kristen komma dertill, att han
gifwer Gud och Herren Kristus den äran, att hans ord är
sanning, och att man straffar sin egen otro för lögn. Och hwar
sådant sker, der har redan den helige Ande utöfwat sin kraft och
begynt trons werk; och är då hjertat så widt upplåtet, att det
kan fatta denna skatt, som är större än himmel och jord, ehuruwäl
det ännu sker i stor swaghet. Ty man kan dock här på jorden
icke komma så långt, att man så känner tron, som sig borde,
utan man blifwer alltjemt i Andens önskan och suckande,
hwilket är osägligt, i det hjertat säger: O, att det wore sannt! Ack,
att jag kunde tro det! O, om jag wisste, att det hörde mig
till" o. s. w.
10. Hufwudsaken blifwer således att först wäl besinna, att
det är i Kristus, som all rättfärdighet, lif och salighet ligger,
och icke i sjelfwa tron; att wi således ställa Kristi egen
rättfärdighet framför oss inför Gud, icke wår tro; icke hafwa ögonen
på wårt eget troende, derpå grubbla och skåda, utan på Kristus.
Detta är just den rätta tron. - Men då wi åter icke kunna
så tro, utan allt hwad wi läsa, höra och betrakta om Kristus
icke gifwer någon kraft af sig till tro och frid, skola wi till wår
tröst genast ihågkomma, att äfwen den saken är tagen oss ur
händerna, att den trofaste och allsmäktige Herren äfwen har
den saken på sig, att werka tron; att han äfwen bär den titeln:
trons begynnare och fullkomnare; att wi med lärjungarna få
äfwen bedja: Herre, föröka oss tron! Detta är högst wigtigt
nemligen att betänka, i hwilkens händer det ligger, så att wi genast
wända oss till honom och ropa: "Herre, jag tror, hielp min
otro"; jag wille gerna tro, men kan icke, jag måste förr tusende
gånger fara till helwetet, än jag sjelf kan taga mig den dyra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>