Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 2. Allt i alla Kristus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gåfwan tron; gif mig du sjelf den gåfwan o. s. w. Si detta
är redan den tro, som öppnar wäg för en större. Och sålunda
lära wi att äfwen i denna sak af hjertat bekänna: Allt i alla
Kristus.
11. "Men", säger ännu en annan, "jag har wäl börjat tro,
men känner dock ofta en så oändlig swaghet i ett och annat fall.
Huru skall jag komma till mer kraft och tillwäxt i helgelsen?"
- Ack, hwad det är bedröfligt, att man åter skall wara
beroende af Kristus. Ja, så tycker werkligen den gamle Adam.
Men hwad hjelper? När man icke kan tro sjelf, huru will det
då gå med andra krafter? Ty tron är ju hufwudkraften, från
hwilken de andra utgå; såsom skrifwet står: "Segren, som
öfwerwinner werlden, är wår tro; alla ting äro möjliga för
honom, som tror; och fröjd i Herren skall wara eder starkhet". När
nu tron sjelf är Guds egen fria gåfwa, då lär alltsammans,
från början till slut, wara Guds gåfwor; eller såsom Paulus
säger: den förökelse, som Gud gifwer (Kol. 2). O, detta är
dock den herrligaste tröst för ett utarbetadt, förödmjukadt,
dödadt, men i Kristus tröstadt nådebarn! Och detta medgifwa wi
wäl alla; många hafwa ock erfarit det - hafwa erfarit, att
samma sak, som war dem alldeles omöjlig på en tid, då de på
det allwarligaste arbetade och kämpade dermed, blef dem på en
annan tid, då Herren gaf tro, frid, fröjd och kraft, oändligt
lätt, gick likasom af sig sjelf. Och likwäl glömmer man
oupphörligt detta; den gamla, ewiga sjelfwiskheten i oss uppreser
alltid ånyo sitt ormahufwud igen, och man will sielf något försöka
och förmå, sägande: "Jag skulle ju, jag borde ju det och det;
icke kan jag tro, när jag är så swag" o. s. w. Man will icke
tro, att man alls intet förmår, mer än det ondt är. Och
häraf komma ofta osägliga qwal, anfäktningar, mörker, willfarelser.
Isynnerhet om man derjemte har för sina ögon en helt annan
bild af en kristen, än skriften framställer, och drömmer om en
helt annan wäg och kraft, än Gud lofwat, nemligen om en
jemn, beständig, likasom i wåra egna händer öfwerlemnad kraft,
till tro, frid och starkhet. När man har för ögonen en sådan
uppdiktad bild af en kristen, och ännu aldrig hos sig funnit
någon motswarighet dertill i werkligheten, då råkar man snart i
förbistring, knorrar och förnekar all nåd emot sig, allt Andens
werk. Förwirringen och förtwiflan blifwa ock fördubblade
derigenom, att man också oförmärkt i bönen föreskrifwer Gud tid och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
