Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 4. Kristus förlorad och likwäl icke förlorad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
länge och djupt fördölja sig, och att detta Guds fördöljande
först i allmänhet mycket bekymrar alla redliga Guds barn, och
sedan, att isynnerhet somliga, i följe af detta fördöljande, gå
under en långwarig hemlig sjelffördömelse och förfräta sina
hjertan med de tankarna, att Kristus är förlorad, att de äro
affallna, döda m. m., eller i swåraste anfäktningar äro nära att
falla i förtwiflan; så hafwa wi welat under denna rubrik:
Kristus förlorad och likwäl icke förlorad, komma sådana själar till
tjenst med någon ordets tröst. - En anledning härtill har ock
warit, att wi beslutit, om Gud will och bistår oss, i följande
artikel wisa, huru Kristus werkligen förloras, huru affall från
nåden och synd mot den helige Ande tilldraga och bewisa sig,
hwilka ämnen blifwa tydligare, när detta gått förut.
2. Kristus förlorad och likwäl icke förlorad är ett
besynnerligt ämne; för somliga själar mycket swårlärdt, för andra
alltför lättlärdt; för somliga mycket kärt, wigtigt, angeläget; för
andra mycket likgiltigt, obetydligt, obehöfligt. För att icke tala
om den stora werldshopen, så finnes det några, som wilja wara
mycket goda kristna; men - att Kristus skulle wara förlorad,
derom bekymras de aldrig; och att han icke är förlorad, det
kunna de mycket lätt tro. Deras tro är så stark, att den icke
ens behöfwer med ordet uppehållas, den behåller sig nog ändå
af sig sjelf. Deras tro och frid äro nemligen sådana, som
fienden icke will fråntaga dem. De äro sjelfgjorda, döda kristna.
Icke är det sådana, detta ämne tjenar och smakar. - Dock, det
finnes äfwen spädare nådebarn, som på sina tider icke behöfwa
detta ämne, nemligen då antingen brudgummen ännu icke är
tagen ifrån dem (Matth. 9: 15), då ännu allt är idel frid och
fröjd, sol och ljus och wärme, eller ock, då en tillfällig säkerhet
och inbillning intagit dem (Matth. 26: 33-35). Men det finnes
andra själar, swaga, skröpliga, anfäktade nådebarn, för
hwilka detta är ett mycket kärt, wigtigt och angeläget ämne:
Kristus förlorad och likwäl icke förlorad; för hwilka det icke
finnes större sorg, än när de frukta, att Kristus är förlorad, och
ingen större glädje, än när de kunna tro, att han icke är förlorad.
Dessa kunna wäl ock lätt nog fatta läran härom i
förståndet, äfwen af hjertat tro den; men när det gäller erfara
det, då tryter dem alltid förstånd och tro i detta stycke. Att Gud
skall förhålla sig så underligt, så kallt och hårdt emot dem, som
han likwäl älskar, som äro i hans nåd och wänskap; att hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
