- Project Runeberg -  Pietisten / Sjette Årgången. 1847 (EFS nyutgåva 1877) /
34

(1847-1851) Author: Carl Olof Rosenius, George Scott, P. P. Waldenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 4. Kristus förlorad och likwäl icke förlorad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förargas på Kristus. Då kommer själen i mörker och menar:
jag har mist Kristus.

8. En annan blifwer förbryllad genom främmande lärdom,
blifwer ryckt ifrån ögonmålet, ifrån det enfaldiga blifwandet i
Kristus och hans sanning, hwilken då för en tid förlorar sin smak
och kraft på hjertat; då drager sig Gud tillbaka med sitt ljus,
sin frid och salighet, på det den arma själen icke måtte få fortgå
och stanna på den falska wägen, utan nödgas återwända till den
enda sanna fridens wäg, der Herren en gång låtit sig finnas.
Då är det nyttigt, att han bortgår; ty eljest skulle han helt
bortmistas. Widare:

9. Månget Guds barn kommer ock i djupt mörker genom
nedslående erfarenheter i det lekamliga; hwaraf man i Psalmerna
och Profeterna har många exempel, huru swårt det warit helgonen,
att anse Gud nådig, när han låtit det gå dem mycket illa.
När en trogen icke blott anwänder alla tillbörliga menskliga
medel att hjelpa sig, utan ock med oaflåtlig och brinnande bön
anropar Herren och will grunda sin bön på hans egna löften om
en faderlig försorg, och allt tycks wara förgäfwes, nöden blifwer
större och icke mindre - och detta warar länge; då, och
isynnerhet om på samma tid en långwarigare inre torka tillstöter,
då heter det gerna: jag kan icke wara ett Guds barn, ty då skulle
han någonsin höra min bön och göra någon ändring; eller: det
finnes ingen Gud, intet Guds ord o. s. w. Och på sådana
tankar följa nya anklagelser, då heter det: jag har ju ingen tro,
jag hädar ju Gud - Kristus måste wara förlorad.

10. Men om wi nu ock finna, att det om alla dessa
händelser med rätta heter: Kristus förlorad och likwäl icke förlorad,
så hjelper det föga i den rätta nöden; ty der kan det ännu heta:
Ja, med mig är det ännu wida annorlunda, wida wärre.
Derföre skola wi betänka också den omständigheten, att äfwen om en
kristen werkligt wore fallen från tron, i synd och träldom eller
i säkerhet, men han likwäl en gång komme till ånger öfwer allt
detta, till bekännelse inför Herren (Ps. 32) och till åstundan att
ännu få återkomma och tro och lefwa med Kristus, så är det
alldeles detsamma, som om han icke warit fallen; han har samma
nåd och tillgång, som den anfäktade trogne, eller som den, hwilken
första gången kommer till Kristus; han blifwer åter omfamnad
med samma gudomliga kärlek, som första gången. Kristus är åter
der, och hans försoningsnåd är lika tillräcklig - hwarföre det är en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:17:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pietisten/1847efs/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free