Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:o 4. Kristus förlorad och likwäl icke förlorad
- N:o 5. Huru en trogen själ affaller och blifwer andligen död.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ty han felar (swiker) eder intet. I, som frukten Herren, hoppens
det bästa af honom, så warder eder nåd och tröst alltid
wederfarande. I, som frukten Herren, förbiden hans nåd och wiken
icke af, att I icke förgås! Sen uppå de gamlas exempel: hwilken
är någon tid på skam kommen, som på Herren förhoppats
hafwer?. – – Herren är nådig och barmhertig och förlåter synderna
och hjelper i nöd. - We dem, som förtwifla på Gud och icke
fasta stå, och den ogudaktige, som böjer sig hit och dit! We de
förtwiflade, ty de tro intet; derföre warda de ock intet beskärmade
We dem, som icke uthärda!" (Syr. 2: 7-16). Men, så säger
åter en annan skrift: "Hwem som helst Herrens namn åkallande
warder, han skall frälst warda"" (Joel 2: 32). Amen, amen.
*
N:o 5. Huru en trogen själ affaller och blifwer andligen död.
1. Wi tala således icke om ett blott tillfälligt snafwande
och stapplande i wandringen, hwarigenom en trogen af swaghet
"råkar falla i någon synd" (Gal. 6: 1), eller i en tröghet och
kallsinnighet, hwarpå följer mörker öch Guds ansigtes
bortdöljande, men hwarwid lifwet och sinnet förblifwa desamma; utan
wi tala nu om denna allrabedröfligaste händelsen inom Kristi
kyrka, att en trogen, lefwandegjord och salig själ blifwer
andligen död och otrogen; att en själ, som war uttagen ifrån
mörkrets wäldighet och försatt i Guds älsklige Sons rike och hade
smakat det goda Guds ord och den tillkommande werldens kraft
och war delaktig worden af den helige Ande, igen affaller, igen
"bewefwar sig i werldens orenlighet", "bortdrifwer ett godt
samwete" och "blifwer skeppsbruten i tron" - att den saliga
föreningen med Gud upphör, och Anden måste wika.
2. Att denna bedröfliga händelse werkligen tilldrager sig,
att werkligt omwända själar åter helt affalla, det bekräftar
skriften med de tydligaste ord och exempel. För att icke tala om de
många i Israel, som, lika med Aleimus, den "skändligen affallen
är" (2 Macc. 14: 3), öfwergåfwo Herren sin Gud, wilja
wi blott se, hwad Kristus sjelf och hans apostlar säga härom.
Kristus säger: "När den orene anden går ut af menniskan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 15:17:37 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/pietisten/1847efs/0043.html
