Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 5. Huru en trogen själ affaller och blifwer andligen död.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hennes egna tankar eller genom någon omogen och sjelfhelig ledare,
den meningen, att dessa brister måste anses såsom tecken, att hela
hennes wäg icke är den rätta, att hon icke blott bör mer waka,
bedja och tillwäxa i den tro, hon hafwer, utan att hon måste
företaga sig en helt ny wäg, ett nytt sätt, hwarigenom hon skall
hafwa att hoppas en helt ny och märklig helgelse - då blifwer
förförelsen och förwirringen rätt stor och mäktig.
18. Först kan, som redan är sagdt, blott genom skrifternas
idkeliga betraktande ske, att hon på nytt fångas under träldomens
ok. Hon skådar och skådar så beständigt på sina brister och sin
helgelse, att hon alldeles bortwänder sina ögon ifrån Frälsaren
och den stora försoningsnåden, eller blott kastar wissa hastiga
sidoblickar derpå. "Försoningen", derpå felar intet, det
är i mitt hjerta felet består, der är det hjelp bör ske" - och det
faller henne icke in, att denna hjelp på intet annat sätt
winnes, än genom Kristi beskådande i tron, och att det måste blifwa
sämre och sämre, ju längre hon wänder sig ifrån honom till sig
sjelf; nej, hon fortfar, skådar och tänker, bråkar och arbetar blott
med sitt eget hjerta - och der war aldrig någon lifwets källa,
der war idel död, uselhet och förgängelse - och till Kristus, den
enda lifwets brunn, kan hon icke komma, så länge det brister så
mycket hos henne. Nu ligger det i sjelfwa sakens natur, att här
måste blifwa mer och mer dödt; då grenen icke mer drager saft
af winträdet, måste den alltmer förtorkas (Joh. 15: 4,6). För
det andra börjar lagen igen regera i samwetet; ty i samma mån,
som tron aftager, så inträder lagen, och lagen har alltid sin art,
så ofta den inkommer i samwetet, att nemligen uppwäcka synden
till större kraft och raseri (Rom. 7: 8-11); häraf kommer då,
att eländet, som redan förut tycktes själen wara alltför stort, för att
hon skulle kunna fortfara att tro, blifwer än större, och i följe
deraf åter, drager sig själen ännu längre från Kristus, från den
barnsliga tillförsigten till Frälsaren. Detta är i allmänhet en
wäg till träldom och död.
19. Men mycket mäktigare blifwer förwillelsen, när också
läran genom sjelfheliga ledare förwändes, så att icke blott känslan
utan ock öfwertygelsen drifwer själen till sjelfwerksamhetens
wägar. Så gick det med Galaterna, hwilka af de falska apostlar
fördes till "ett annat evangelium - ändock intet annat är", säger
apostelen, "utan att några äro, de eder förwilla och förwända
Kristi evangelium" (Gal. 1: 6, 7); ty de wille wisst icke förneka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
