Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 5. Huru en trogen själ affaller och blifwer andligen död.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det nya företaget blott ännu olyckligare, hwilket tillgår på det
sätt, som redan är nämndt, att när själen genom sin förwirring,
mångrådighet och sjelfwerksamhet alltmer aflägsnas från den enda
lifwets källa, den barnsliga tillförsigten till Kristus och hans nåd,
så utsinar all lifskraft, och lagen intränger i stället i samwetet och
uppwäcker synden. Hon blifwer då en olycklig träl, som slutligen
helt dör bort - så framt hon icke i tid återwänder till den
enfaldiga tron på Kristus igen. - Men det kan äfwen blifwa ett
annat slut: hon kan äfwen finna, hwad hon söker, efter hwad
hon sjelf tycker, och stanna i sjelfbehag och sjelftagen andlighet.
Detta händer, när bättringen går mindre diupt, håller sig på ytan
och (märk!) när själen fäster så all uppmärksamhet wid en wiss
eller några wissa helighetsöfningar, som någorlunda kunna
utföras, att hon för denna sysselsättning förgäter hela den inre
styggelsen. På detta sätt har t. ex. eremit- och munklifwet blifwit
mången wäckt själs ljufwa sofkammare och graf. Denna utgång
af sjelfhelighetsföretaget är, om möjligt, ännu olyckligare, än den
förra; man har om dessa sednare ännu mindre att hoppas någon
förändring, utan i sitt tjusta sinne gå de wanligen längre och längre
i sielfbehag och säkerhet.
20. Andra inträda på dessa olyckliga wägar blott genom
saknad af nådens kännbarhet. De erinra sig, huru de i första
tiderna af sitt nådalif kunde i lifligaste färger skåda Frälsaren i
hans martergestalt, samt likasom ligga wid hans bröst,smaka hans
kärlek och äfwen innerligen älska honom tillbaka. Allt detta
tyckas de nu sakna och mena derföre, att deras tro är worden blott
en död kunskap. Nu wända de sina ögon på sjelfwa tron och dess
egenskaper, och allt deras arbete går idkeligen derpå ut, att återfå
nämnda åskådning och förnimmande; deraf kommer, att deras tro
börjar bestå blott i dessa sinnliga åskådningar, i inbillningskraftens
ansträngande att föreställa sig Frälsarens marterbild, och
mindre uti någon werklig tro, werklig öfwertygelse om, hwad man
icke ser (Ebr. 11: 1), öfwertygelsen om, hwad de hafwa i honom,
hwad tjenst han gjort oss, den rättfärdighet, han förwärfwat oss;
nej, som sades, deras tro böriar bestå endast i dessa sinnliga
föreställningar, eller i ett armt, eget och wanmäktigt arbete med
hjertat och fantasien att få dessa föreställningar, känslor och intryck.
Af sådant eget arbete blifwa dåliga frukter samt en tilltagande
afmattning och slutligen död.
21. Men kännbarast blifwer troslifwets dödskamp på dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
