- Project Runeberg -  Pietisten / Sjette Årgången. 1847 (EFS nyutgåva 1877) /
55

(1847-1851) Author: Carl Olof Rosenius, George Scott, P. P. Waldenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 5. Huru en trogen själ affaller och blifwer andligen död.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bedröflig bekräftelse af orden: "Litet af surdeg försyrar hela degen"
(Gal.5:9). Man börjar blott att något litet följa förnuftets,
känslans och djefwulens ingifwelse: "Skall du så oren, som du äst,
till nya Testamentets prest? Nej, synden först bör se sitt slut"
etc.; man gör detta i innersta wälmening det heter blott
allwarlighet, försigtighet, eller att icke tro för fort eller för mycket -
och sådan försigtighet kunde man ju icke anse farlig! Men slutet
blifwer, som wisadt är - det apostelen i v. 4 säger: "I hafwen
mist Kristus, I, som genom lagen wiljen rättfärdiga warda, och
I ären fallna ifrån nåden". Och detta gäller om båda
händelserna, som nu beskrifwits. Lyckas det med egenrättfärdighetsföretaget,
så är det olyckligt, och lyckas det icke, men man likwäl fortfar
dermed, så är det ock olyckligt; i båda händelserna hafwer
man dock mist Kristus och är fallen ifrån nåden. - O, det
betyder något, när den store apostelen sjelf måste hålla sin bästa
rättfärdighet för träck (märk!) för att wara funnen i Kristus och
hafwa hans rättfärdighet (Phil. 3). Det wisar nog tydligt, att
wår rättfärdighet och Kristi rättfärdighet icke kunna på samma
gång regera i samwetet; och att "honom, som håller sig wid
gerningarna, warder icke lönen räknad af nåd, utan af pligt"
(Rom 4:4). Men wi måste sluta. Ingen kan nog betrakta dessa
wägar, på hwilka så många gudfruktiga äro "skeppsbrutna wordna
i tron".

22. Men ännu återstår att nämna en stor, bred och
brådstupa wäg till affall och död, till hwars rätta beskrifwande inga
ord äro nog starka. Denna är: det andliga högmodets. På
denna wäg falla de, som genom ingen af de föregående kunnat
bringas på fall - de förträffliga, stora och starka kristna, som
hwarken af syndalustar eller af werlden eller af otro eller af
willfarelse öfwerwinnas - endast genom högmod kunna dessa göra
de allradjupaste, grufligaste fall, såsom så många bedröfliga
exempel wisa. Och hwad säger skriften? Den säger, att "Gud står
emot
de högfärdiga" – att "den sig upphöier, skall warda
förnedrad" - att "de främsta skola warda de yttersta"
(1 Petr.5: 5; Matth. 20: 16). Detta lär då wara en fruktanswärd
fara! Fastän ock werlden och falska kristna orättwist beskylla oss
för andligt högmod, fastän ock en frimodig tro och bekännelse icke
är detsamma som högmod, så är dock högmod något, som hwarje
kristen har att frukta för, kan frestas till och falla uti; och den,
som icke fruktar derför, honom skall det drabba. När Kristus

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:17:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pietisten/1847efs/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free