- Project Runeberg -  Pietisten / Sjette Årgången. 1847 (EFS nyutgåva 1877) /
56

(1847-1851) Author: Carl Olof Rosenius, George Scott, P. P. Waldenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 5. Huru en trogen själ affaller och blifwer andligen död.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

säger: De främsta skola warda de yttersta, så warnar och förskräcker
han dermed ganska förträffligt folk, ja, de största helgon, ty han
förehåller det sjelfwa apostlarna. (Se Matth. 19: 27,30). Och
meningen är, att om också någon i sanning är en den främsta,
är den mest rättsinniga, allwarliga, troende och upplysta kristen,
men han ock börjar sjelf hålla sig för en sådan, börjar sjelf tycka
om sig, sjelf tycka sig wara en den främsta, så skall han blott
derigenom warda den yttersta. Och, såsom Luther säger: "Här
händer det wäl, att en för werlden fattig, swag, föraktad, som
ock för Guds skull lider något, så att der platt ingen likhet är,
att han något skulle wilja wara, att han dock hemligen uti sitt
hjerta är full med behag och tycke för sig sjelf och håller sig för
den främsta inför Gud, och är just derigenom den yttersta". -
Man ser ock derföre, huru de största helgon här hafwa fruktat sig
- och det med stort skäl; ty hwilka förträffliga män hafwa icke
genom högmodet fallit? Hwad war Sauls fall? Huru lät Gud
David falla! Huru föllo somliga af Pauli lärjungar!

23. "Derföre", säger åter Luther, "är det ock wäl nödigt,
att man i wår tid predikar detta för dem, som redan weta
evangelium, såsom mig och mina gelikar, hwilka kunna lära och mästra
hela werlden och mena, att wi äro nu de närmaste. - Ty
hwadan kommer det, att den ena företager sig det, den andre
något annat med evangelium? Utan twifwel deraf, att ingen
tror, att detta språk angår honom: De främsta äro de yttersta".
Eller, om de ock kunna märka, att det angår dem (de weta med
sig, att de i hemlighet werkligen hålla sig för de förnämsta), så
äro de dock redan så långt inkomna i säkerheten och förtjusningen,
att de ändå icke kunna frukta, ändå fortfara och hålla sig
för de förnämsta. Derföre måste det ock gå dem efter Herrens
dom, att de werkligen blifwa de yttersta, som antingen redan i
tiden så blifwa uppenbara i några grofwa syndafall eller i Guds
sista dom skola uppenbaras.

24. Slutligen må ännu en gång erinras, att till alla dessa
affallets wägar frestas och föres också hwarje kristen: andlig lättja,
synd och werld, egenrättfärdighet, trälsinne eller högmod - allt
får en kristen känna, mer än honom kärt är. Här beror allt på,
hwarest man stannar, huru det går med sinnet, med anden,
nemligen om man blifwer i en synd, afguderi eller werldslikställighet,
fortgår däri, icke låter warna sig, icke tänker öfwergifwa det, utan
förswarar det, eller om man twärtom lider deraf, strider och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:17:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pietisten/1847efs/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free