Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 6. Kristi rike ett förlåtelserike.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
å ena sidan, samt ordet och tron å den andra. Jag kan lätt
nog tro nåden för alla gamla synder; men att jag också ännu
skall blifwa så swag, synda och förgå mig, och likwäl fortfara
att tro nåden, det bryter mig alldeles sönder. Ty då heter det:
jag har mottagit Guds underliga ljus, jag har fått nåd för alla
mina synder, och likwäl syndar jag åter; jag har fått förlåtelse
så ofta, och likwäl syndar jag ännu; jag är ju alldeles en
syndens träl o. s. w. Här blifwer en kamp på lif och död; här
lida många skeppsbrott på tron; de kunna icke hålla ut i en så
ömklig erfarenhet. Somliga taga det rådet att anse synden ringa,
mena, att Kristus och Belial kunna förlikas, och gifwa sig
lättsinnigt i syndens tjenst och somna; andra åter förtwifla,
bortkasta sin tröst till Gud, gifwa sig utöfwer och låta gå wind för
wåg. Hos båda war felet, att de icke winnlade sig om
evangelii rätta kännedom. Här behöfwes då att wara wäl bewäpnad
med rättfärdighetens wapen till högra sidan och den wenstra.
Upphör jag att strida mot synden och söka befrielse från henne,
börjar jag att ursäkta henne och gifwa mig att följa henne, så
hafwer iag redan försakat tron; ty tro och ett godt samwete kunna
icke stå tillsammans med en enda sålunda hyllad synd. Gud kan
aldrig förlikas med synden; jag måste ligga i ett ewigt krig med
henne, så länge jag är i en sann tro förenad med honom. -
Men å andra sidan, är det ock allt förloradt, om jag upphör
att tro förlåtelsen; och att kunna fortfarande tro denna, blifwer
ock en swår konst. För det första, ser jag all min synd såsom
en otrohet; ty i frestelsens stund känner jag ganska wäl köttets
kärlek till synden, men förnimmer eller förstår föga Andens strid
mot densamma. För det andra, afgår det icke alltid blott med
en frestelse, den jag stadigt besegrade, utan jag blifwer också
kullkastad, faller och förgår mig; såsom Paulus säger till de
trogna i Galatien: "Köttet hafwer begärelse emot Anden - så
att I icke gören, hwad I wiljen" (Gal. 5: 17); såsom wi se de
stora helgonen, Abraham, David, Paulus, Barnabas m.fl.
hafwa också förgått sig (1 Mos. 12: 11-13; 20: 2, 3;
Apg. 15:39), alldeles enligt Luthers ord: "Förrän wi hinna se oss
omkring, hafwa wi fallit i synd, i wrede, hat, afund, otålighet,
onda lustar och all slags andlig jämmer;" "och det är icke
möjligt, att wi uti en så beständig strid alltid skulle stå så fasta, utan
wi öfwerrumplas, falla och synda". Men det är en alltför swår
konst, när man erfar detta, att ändå blifwa i tron, ändå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
