- Project Runeberg -  Pietisten / Sjette Årgången. 1847 (EFS nyutgåva 1877) /
82

(1847-1851) Author: Carl Olof Rosenius, George Scott, P. P. Waldenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

all Israels säd rättfärdigad och skall berömma sig af honom"
(Es. 45: 22-25).

Låt mig fråga t. ex. huru hela den romerska kyrkan afföll
från evangelii enfald och föll in uti denna lära om gerningarna
och tron? Det skedde endast genom menniskans allmänna förderfade
natur, som är, att hon tror sig sjelf något wara och att
hon sjelf kan något göra, ändock hon intet är och ingenting kan
göra till att blifwa rättfärdig inför Guds ansigte. - O,
högtlofwad ware Guds barmhertighet, som öppnade mina ögon och
ledde mig till sanningen, som är i Jesus.

Måtte nu Gud gifwa sin wälsignelse till hwad jag här
skrifwit! Måtte han öppna edra ögon, såsom han har öppnat mina,
wälsignadt ware hans namn! Måtte han leda eder, genom sin
Ande, till Kristi sannings kunskap, och göra eder till redskap att
bringa många själar ifrån mörkret till ljuset, ifrån satans makt
till Guds älskelige Sons herrliga rike! Amen.


Ja: lagen kunde icke lefwande göra (Gal. 3:21);
men när en menniska äfwen lärt detta och derföre
sökt trons wäg - äfwen tror stadigt sitt nådastånd -
men ändå förblifwer densamma, som hon warit,
hennes tro ger intet lif, bär ingen frukt, hwad är då felet?


Swar, hemtadt ur en kristens resebeskrifning.

När jag reste från X. församling, der många lefwande
kristna finnas, och hwarest jag dagen förut hade förkunnat ordet,
fick jag till ressällskap ett fruntimmer, som wäl will räknas för
en god kristen - hon brukar Guds ord, beklagar werldens
olycksalighet och gör åtskilliga goda werk m. m. - men som, tillika
med några få andra, alltid är på ett wisst sätt särskild ifrån de
trogna. Wi åkte tillsammans. Sedan hon med många ord
beprisat sin lycka att nu, på en wäg af 10 mil, få samtala med en
sådan Herrens tjenare, kantänka, så började hon sålunda: "Säg
mig, hwari felet består, att jag aldrig kan sammansmälta med
den hop kristna, med hwilka wi i går afton woro tillsammans?
Allt, hwad då lärdes, war så alldeles ense med min mening om
saken, som det warit taget ur mitt hierta. Nu fröjdades också
de andra åt samma lärdom; jag kan då icke förstå, att mellan
dem och mig kan wara någon betydande olikhet". - "Nå, hwad
är det, som skiljer eder åt?" frågade jag. - "Ja de säga, att
det är blott i trons egenskaper, frukter och werkningar, att jag
således icke skall hafwa den rätta tron". - "Nå, säg mig då den
wäg, på hwilken ni kommit till tron?" - Nu berättade hon
med många ord sina erfarenheter, af hwilka de förnämsta,
kortare uttryckta, woro följande: Redan wid 14 års ålder hade hon
blifwit "hårdt wäckt", så att hon ropat, gråtit och bedit till
Herren. Då fick hon Guds swar, att hon borde bättra sig. Hon
började nu med all flit bättra sig, att läsa Guds ord, att skilja
sig ifrån werldsliga sällskaper, hålla sabbaten helig, waka och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:17:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pietisten/1847efs/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free