Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kärlek måste så regera mig, att om möjligt, den ock synes och
kännes för andra; att den strålar hos mig af ett anlete, som är
oroligt för andras salighet. Kärleken är öm, deltagande; och nu
är redan denna kärlekens ömhet i sig sjelf den mest eröfrande och
oemotståndliga kraft. För det andra är det ock denna kärlek, som
ingifwer de lämpligaste ord och sätt wid mina wälmenta försök.
Det är för denna twingande kärlek, som allt hwad göras bör,
måste göras, göras om möjligt nu, göras om möjligt på det
sättet, men i alla händelser göras. "Kristi kärlek twingar oss så".
Men kärlekens ömhet är allwarlig, nitisk om nästans sanna
wälfärd och måste derföre bewisa uppriktighet, trohet.
Ingenting kan wara wigtigare. Du går att tala med andra om
deras allrawigtigaste angelägenheter; du wet, att de alltid ogerna
wilja höra en något sårande sanning; du kan då icke utföra denna
kärlekstjenst förutom det fasta beslutet att wara helt uppriktig.
Häruti äro många bristfälliga. De sakna för tillfället mod, eller
sakna de en lefwande och wiss öfwertygelse om de sanningar, de
skola uttala. De kunna icke såra; de kunna icke gå rakt på saken;
de handla med winkar, antydningar och tyst slutföljd, men icke
med bekräftande af saken; de gå omkring och omkring ämnet, men
tala icke om ämnet och till personen. Det kan wara mycken
wälwilja i ett sådant sätt, men också en feghet, som gör att hela
ändamålet förfelas. Om det onda wi hade för afsigt att
bota, blifwer obotadt, emedan wi icke förmått oss att wara
uppriktiga, hurudan kärlek hafwa wi då bewisat? Det gör
wisserligen ondt, när en läkare måste skära i en sjuk lem, men hwad
skall han göra, när eljest hela kroppen skulle förderfwas? Derföre
säger åter apostelen: "Kärleken ware utan skrymtan; haten det
onda, blifwande wid det godt är" (Rom. 12:9). Kärleken
fordrar, att det onda angripes. Wi äro wisserligen äfwen
grannlagenheten något skyldiga, böra iakttaga ett wisligt och mildt sätt,
men wår wäns salighet bör wara wårt förnämsta ögonmål. Wi
måste bereda oss på, att kunna störa en falsk frid, om wi
någonsin skola kunna bereda själen den sanna friden. Gå derföre med
all mildhet och ödmjukhet ändå rakt på saken; war trogen, tala
öppet, okonstladt och direkt till personen; sakens allwar fordrar
det - du måste fria din själ ifrån syndarens blod.
Men med allt detta sakens allwar och din kärleks uppriktighet,
så måste likwäl ditt tal och hela ditt sätt bära ödmjukhetens,
mildhetens och saktmodets stämpel. Här äro mildhet och
saktmod i sättet högeligen af nöden, emedan sjelfwa saken är så
allwarsam och för den naturliga menniskan så obehaglig. Liksom
det är att befara, att mången under namnet försigtighet döljer
em falsk blygsel och förtiger det allwarsamma i sjelfwa saken; så
händer å andra sidan, att en annan, under namn af uppriktighet,
brukar omildhet i sättet och låter sin egen naturs hetta eller
stolthet framsticka. Att waka häremot är så mycket mer
nödwändigt, som werlden ändå alltid will anse äfwen det renaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
