Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Bort! godnatt!
Skröpliga, farliga skatt!
För ewigt godnatt!
Du, min Gud, är min skatt!"
Han förskräcktes. Dessa ord gjorde honom orolig; de följde
honom hwart han gick, warnande, bekymrande; dock fördref han
genom förströelser sin oro åter. Han hade lycka i sin handel
och bragte sin förmögenhet nära till en million. Då hände sig,
att en fattig handelsman erbjöd honom köpa ett skrin med gamla
sällsynta mynt. Han beskådade dessa och fann på en stor
gyldene minnespenning de orden:
"Bort! godnatt!
Skröpliga, farliga skatt!
Förr än du mig intar,
Till afgrunden far!
Tag dig, själ i förwar!"
"Gud!" utropade han, är det du, som sålunda talar till
mig? Så sannt som du är Gud, du skall icke hafwa talat
förgäfwes. Jag litar på dig, hjelp mig du uppfylla, hwad jag nu
sade." - Han knäböjde, men kunde för gråt knappt bedja. "O,
min Gud!" bad han, jag har föraktat dig och gjort jordens
träck till min Gud; jag bekänner min dårskap och synd, du har
warnat mig, och jag har stött dina warningar ifrån mig.
Förlossa mig ifrån mina band! Rif ut ur mitt hjerta den snöda
lusten till penningar. Herre Jesu, omskapa mitt hjerta! Uppfyll
det med din nåd!" o.s.v - Redan kände han sitt hjerta
liksom nyfödt. Förnöjelsen i rikedomen war förswunnen; gerna
hade han på en gång gifwit den åt de fattiga. Från denna tid
uppfylldes hans faders sista önskan och förmaning; han sökte
honom, som köpt oss med sitt blod, och blef en sann kristen.
Sen till och tagen eder till wara för girighet! - För de
rika är swårt att ingå i Guds rike.
2. En fräck bepottares wäckelse. Ett ganska märkligt
exempel! När den beryktade kraftige folkpredikanten Whitefield i
England hade börjat med ny kraft förkunna evangelium, reste
sig äfwen, som wanligt, mörkrets rike deremot med hån,
bespottelse och förföljelse. En gång beslöt en af Whitefields wärsta
fiender Thorpe, att, tillika med trenne likasinnade, inför ett
sällskap drifwa öppet gäck med hans predikningar, genom att
uppträda på en talarestol och till sällskapets förnöjande hålla
hånande och gycklande predikningar. För att uppegga till desto
större ifwer i saken, hade de fyra talarena äfwen ingått ett wad
för den som kunde göra det bäst. Hwar och en skulle uppslå
bibeln och predika öfwer den första text, som fölle honom för
ögonen. Tre af dem hade redan förlustat sällskapet på den
bibliska sanningens bekostnad, när ordningen kom till Thorpe. Han
slog upp bibeln, och hans ögon fölle på Luc. 13:3: Nej, säger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
