Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I tusende qwal jag har gått
Och aldrig förstått
Den fridenes grund, jag nu funnit.
Hur stormar och böljor nu slå,
Mitt berg och min borg stå ändå,
- Ändå!
Wi gerna blott tro, hwad wi känne,
Men icke är sådant att tro,
Och ingen kan så få den ro
Hos kristna bör bo.
Hur skiftar ej känslan! - i henne
För windarna wågorna gå;
Guds nådeförbund står ändå,
- Ändå.
Minutligen tusende skiften
Inträffa i känsliger själ,
Och ofta wi weta knappt skäl.
Än må wi så wäl
Af sången, af bönen, af skriften,
Än deraf alls intet wi få,
Men - ordet står fast det ändå,
- Ändå.
Än saligt af kärlek du brinner,
Du ligger wid Frälsarens bröst
Och njuter hans kärlek och tröst;
Snart allt är upplöst;
Kall, ensam och död du dig finner.
Förändras då Kristus också?
Nej, han är densamme ändå,
- Ändå!
Se solen - den solen, som höjde
Sin strålande panna så gladt -
Sjönk neder i molnenas natt;
Och dunkelt och matt
Är rummet, der herrlig hon dröjde;
Men - fast hon ej syns, der wi stå,
Wisst skiner wäl solen ändå!
- Ändå!
Se fågeln - den fågeln, som flyger
Med gladaste qwitter i skyn;
Wid himmelens mörkblåa bryn
Den undan wår syn
I molnet sig småningom smyger,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
