Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på en stugudöiT, sedan han först klättrat genom
halidörrarne in i den stenlagda farstun.
— Varsågod, säger en kvinlig, halft undrande
röst inifrån.
Vandraren stiger på och hälsar god afton.
— Nej, si Wallberg! . . . Ute så sent och i
den här sörjan, där inte ens träskostöflar förslå att
bottna med? spörjer husfadern, en omkring 40-årig,
kraftfull statare under det stora godset Kågeholm.
— Ja, det får inte hjälpas med slasket. Jag
kan hälsa dig så godt, Nils Larsson, från plattgården
här nere. Jag kommer just nu därifrån och alla
man äro med, till och med gårdsdrängen ... Du
kan själf se!
Med ett duns slår han en stor, bunden bok i
bordet och Nils Larsson är genast idel intresse.
Han läser det tryckta, om «tystnaden på heder och
samvete«, ser igenom stadens arbetarekommuns full-
makt och bläddrar därpå bland bladen, sökande
efter namn.
— Nej si, är inte Per Nilsson, huggedrängen
vid Sällesjö, också med. Och torpar Jan Nilsson
och Herman Björk! . . . Åh, där är ju redan många.
— Jamen, nog har det gått bra hitintills. Hop-
pas du inte drar dig för tolfskillingen, utan går med
de andra kamraterna, så skola vi snart lefva hopp-
san med patronerna. Säg, har du en skvätt vatten?!
Vi är ju lite i släkt, så kanske jag kan få logera hos
er i natt? . . .
Nils Larsson ref sig i hufvudet och hans hustru
Märta gick bort och låtsades hölja dynan öfver de
små, som lågo tre «man« högt i samma säng.
— 22 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
