Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en snäll man och förvaltaren har jag inte hört något
illa om.
— Sa’ han ja. Den känner det bäst, som är
i eländet. Du vet ju själf, Nils, att jag talar sant.
— Hm ... ja, nog gör du så, mor, men borta
hos kusken kan du alltid få ligga. Det är en karl,
ska’ jag säga, som inte är rädd för själfva grefve
Fan! ... Jag skulle just upp till förvaltaren i mor-
gon och ha 10 kronor på staten och vi är inte så
värst sams förut. Kanske han krånglar om han får
veta att du legat hos mig. Du ska’ veta att her-
rame vädra redan efter dig . . . Det är bara en
liten bit bort till kuskens, rakt igenom gården här
oppe . . . Om du går genom allén så träffar du
inte doggen. Den går lös nu om nätterna.
Wallberg hade rest sig, stoppade sin stora bok
i skinnväskan samt redde sig att gå. Nu först märkte
han hur hungrig han var. Bränvin hade han fått
hela dagen, men mat fattades honom. Dock, då han
såg sig omkring i den fattige släktingens hem hade
han inte hjärta att längre besvära. Dessutom var
han rädd för gumman. Han tog sin vegamössa . . .
— Vänta, en «resare« får du ha ändå, sa’ Nils
Larsson.
Mera bränvin! . . . Tja, hvarför inte, en dylik
hundnatt kan allt vara bra . . . Och han drack
värden till ur den fylda kaffekoppen, ty glas fans
icke till hands.
Så gick han åter ut i natten. Bränvinet vär-
kade redan i den annars tomma magsäcken och han
tog miste på vägen, fann ingen allé, men kom till sig
själf vid ett konstigt, snörflande ljud bakom honom.
— 24 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
