Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hålan ändå; jag flyttar, för patron och jag knabba-
des en smula i stallet häromdan och då fick han en
blå trut. Inte ska’ en vara rädd! . . .
— Jaså, är det på så sätt? . . . Hm . . . dom
andra ha ju försvunnit! . . .
— Rädda som backharar . . . Här vågar ingen
komma till möte, det lofvar jag och patron kan man
inte lita på. Dä’ är en slipad en! . . .
Det låg något i tonen, som gjorde Albin ängs-
lig, för hvad visste han inte, och han beslöt inställa
mötet till nästa dag. Några ögonblick stod han och
späjade uppåt gården och trodde sig få se arbetarne
komma, men däraf blef intet, hvarför han svängde
på cykeln samt räckte ut sin hand för att säga far-
väl åt den ende, som vågat följa honom . . .
— Hvad nu då?! . . . Också han är borta,
och utan att säga ett ord! Detta måtte vara ena
konstiga prissar! . . .
Albin dök ner i cykelväskan och fiskade upp
revolvern samt stack den försiktigt i rockfickan.
Därpå såg han sig noga ikring och började sakta
vandra nedåt vägen mot stationen. Det gick inte
att åka här, ty makadam et låg nyslaget och otram-
pat midt på vägen och gångstigarne sluttade skarpt
mot gropkanterna, hvilka dessutom voro bevuxna
med högt, alla möjliga mister i stigen döljande gräs.
Almar växte på båda sidor och skymningen
hade redan fallit på. Så tyst det var — inte en
katt en gång.
— Kors, en töcken Jämmerdal; det här var
underligt nog, mumlade Härjaren för sig själf . . .
Hej, hvad var detta? . . . Handen dök hastigt ned
— 38 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
