Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
söndag funnit vägen till kyrkan. Tobin var ingen
populär predikant, men från gärdesgården, nå, det
var något alldeles nytt att se den tämligen obekante
herden i en dylik situation.
Himlens hvälfda blå gaf icke predikanten några
nya impulser; lika torrt, mögligt och andefattigt kom
det här som borta i templet. Han började med att
läsa en salm och fortsatte med att vända fjärdingen
om och omigen, talande om undergifvenhet inför
lagen, fördragsamhet mellan olika människor och
Guds stora, huldrika nåd . . . Men den inre värmen
och glödande entusiasmen saknades och folkskaran
såg trött, öfveransträngd ut . . .
— Jag ska’ gärna en dag längre fram hålla
ett föredrag om arbetarefrågan, föreslog prästen, se-
dan ordbytet mellan de båda talarne pågått en stund.
— Nej, det kan Wallberg göra; prästen har ju
sin kyrka att sköta, hördes en röst ur hopen. Och
det var nojsigt . . .
Mörkret föll på, men ännu pågick debatten,
mest utan prästerlig framgång. Länsmannen började
bli otålig och skrufvade sig på kärran. Landtbruks-
eleverna gäspade.
Då kom prästen som bäst åter in på det gamla
kapitlet, som ljuger att klasskilnaden är en lögn.
Det fins inga klasser, bara människor, vågade prä-
sten påstå.
En gumma, gammal och grå, men med ener-
giska drag, snodde sig fram:
— Får jag tala, hr prost?
Prästen nickade och såg belåten ut. Nog vän-
tade han en bundsförvandt i den gamla.
— 47 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
