Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Prosten säger att det fins inga klasser, men
jag säger jo och Wallberg har rätt. Nu är jag
sextio år och har trälat hela mitt lif, så att ryggen
värkt, men ändå är jag lika fattig och arm. Sjuk
blir man till sist och det uschla fattighuset är det
enda, som väntar . . . Herremannen har allt hvad
han begär och fattas han något, så behöfver han
bara kommendera framet. Se på mig, hr prost,
och säg sedan att det inte fins några klasser . . .
Sorlande trängde sig mängden omkring gum-
man och det blef en rad af komplimanger. Prästen
såg flat och besegrad ut, medan Wallberg redde sig
att affyra en ny salfva. Då hostade länsmannen
häftigt till och Herrens tjenare förstod. Men ännu
ett försök ville han våga, innan han lämnade val-
platsen.
Med gråten i halsen föreslog han en salm som
afslutning på mötet. Det blef en strid, som i all
sin löjlighet var intressant. Wallberg tog upp «Ar-
betets söner« och prästen drog fram med sin salm
— det hela skvallrade om musiken borta i tämplet,
där gummorna tutade i hvar sin tonart . . . Ändt-
ligen segrade arbetaresångens raskare tempo öfver
koralens långdragenhet och prästen klef ned från
gärdesgården . . .
Från länsmannens vagn hördes en pisksmäll
och med åkdonets bortrullande buller blandades
hurraropen för ny tid och nya idéer. Dagen var
lyktad och de båda bärgspredikanterna — prästen
och socialisten — rullade i «broderlig sämja« pr
cykel vägen framåt. De hade samma väg att fara
och herrens tjenare var glad öfver sällskapet.
— 48 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
