Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sedan. På det kalla lergolfvet vinglade ett par half-
nakna ungar oeh smågnydde. Väl hundrade gånger
hade de bedt om en beta bröd, men alltid fått samma
svar tillbaka från modern: «Ack, tyst, jag har
inget« . . .
Hungerns hålögda spöke hade trädt öfver trö-
skeln och gick ikring, rifvande och slitande i de
stackars människornas inälfvor . . . Natten stun-
dade till — hvem ville hjälpa här, där väl ingen af
grannarne rätt visste hur svårt eländet var?! . . .
Visste väl han, förvaltaren, som gick till det väl-
fylda kvällsbordet, hvad hunger ville säga, och hade
han väl något hjärta, den arge bonden?! . . . I
burgne och profitprässare, hvad veten I väl om
fattigdomens gräsliga mara?! . . .
Det knackar. Modern blickar upp, undrande
hvem som kunde komma. Var det kanske den bru-
tale förvaltaren, som åter kom för att vrida om
knifven i hennes sår, för att svära och banna öfver
socialister och fackföreningar? . . . Herre gud, hon
kunde ju inte hjälpat; det var ju hennes man, den
unge, fattige soldaten, som var så envis med det
där! . . . Hon blickade oafvändt mot dörren, men
hon kom sig inte för att bjuda «stig in«, ty hon
trodde bestämdt att det var den glupske förvaltaren.
Då rördes dörrklinkan och in trädde en främ-
mande man, den hon inte kände. Om inte hungera
pinat henne, så hade hon kanske blifvit rädd; nu
stirrade hon slött mot den kommande, utan att svara
på hans hälsning.
— Jo, jag har nog gått rätt, kan jag se. Här
behöfs mat i främsta rummet . . . Pängar har ni
— 53 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
