Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
san . . . Märran stretade makligt upp för de branta
backar, genom hvilka vägen är dragen styft en mil
nordväst på mot Almalund . . .
Pål satt mest tyst, ty han funderade på hvad
resultat det skulle bli af den här färden. De hade
på patronens indirekta önskan farit in till staden
och nu gälde det att genom redaktörens bemedling
få ett godt resultat . . . Denne hade emellertid från
början stält sig synnerligen skeptisk mot saken,
men då sträjkbidrag ändå skulle utdelas, så hade
han tagit sitt parti och följt med . . . Per, den
andre, var mycket pratsam.
Vid Bjersebacken förvandlades märrans lunk
till sakta mak — hästkräket var gammalt och stel-
bent samt tyckte illa om allt hvad höjder ville säga.
— Det här djuret har ingen åtrå att stiga mot
höjderna här i världen, liksom vitsade redaktören.
— Det är, min själ, med märran som med oss.
Hon har slitit så länge långs marken, så hon för-
står inte numer att titta oppåt, svarade Per. Kan
redaktören tänka sig, de första dagarne jag gick i
striken och såg di andre ute på markerna, såg det
rara hvetet dryssa ner på vången, så min själ gråt
jag som ett barn.
— Så-å . . . Då är ni väl fattig?
— Nää, det är jag visst inte, för jag har pängar
i banken. Jag har varit handlare förr, ska’ jag säga.
— Nå, men hvarför grät Per då?
— Ja, det var väl med mig som med märran
här. Nu är jag femtisex år och det har aldrig in-
träffat att jag mankerat en enda dag under hösten
och när jag nu såg de andra så . . .
— 61 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
