Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Åh ja, men Per är bra barnslig ändå. Inte
ska’ man gråta för det man får hvila sig några da-
gar, sedan man släpat i femtisex långa år . . . Andra
finnas ju som på samma långa tid icke arbetat en
enda dag; de gråta visst inte därför . . .
— Nej, visst det! ... Ja, nu är det inte far-
ligt, men man ska’ ju ha lite vana med allting. Nu
kan jag strika hur länge som hälst, men min själ
hade inte Andersson här förklarat för mig ordentligt,
så vet jag knappt hur det hade gått till förstanes.
Pål Andersson smålog, men förblef fortfarande
tyst. Nedom backen stannade skjutsen, ty Pål skulle
hälsa på en släkting. Utåt fältet gick Bjeresfolket
i slåtter och mössorna svängdes till hälsning. De
visste noga om ställningen vid Almalund och kände
vaknande stolthet öfver klassbrödernas kamp där
borta . . .
Vagnen rullade vidare, alltjämt uppför backe.
I korsvägen vid det gamla förfallna Stårby stodo
några unga karlar. De hälsade artigt då skjutsen
for förbi.
— I dag äro de spaka, de där bondsönerna.
Annorlunda var det sista söndagsnatten, då vi kommo
från kongressen. Hade man då inte varit nykter,
så nog hade det blifvit batalj.
— Hurså? sporde redaktören.
— Jo, dom började att djäklas med oss och
ville slåss. Vi smet den ene i gropen och gick vår
väg — hvad tjenar det till att ställa om spetakel.
— Bråkade dom af hat till organisationen,
månne?
— Jo, det var allt något sådant. Sackars en-
— 62 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
